Thåströms album – från sämst till bäst

Thåström_2017_Webb_0

 

Med mindre än en vecka kvar till årets tyngsta albumsläpp levererar jag i kväll den slutgiltiga listan över Thåströms åtta soloalbum. Varsågoda!

8. Thåström

År: 1989

Skivbolag: Mistlur

– Året efter Imperiets uppbrott släpper Thåström sin solodebut. Där Imperiets sista skiva, 1988 års Tiggarens tal, var mörk och stundtals aggressiv är solodebuten gladlynt, ironisk och poppig. Och, dessvärre, kraftigt daterad. Soundet är ofta (men inte alltid) stelt och platt, men det råder ingen egentlig brist på bra låtar. Karenina är till exempel bland det allra vackraste han överhuvudtaget har gjort. Själv ville han bli mer maskinell och hårdare, och bejaka relativt nya influenser som Einstürzende Neubauten. Han lyckades väl inte riktigt med det, men framtiden såg ljus ut…

 

7. Xplodera mig 2000

År: 1991

Skivbolag: Mistlur

– Ett och ett halvt år senare och Thåström bor numera i Amsterdam. Han har kastat sig med huvudet före in i en ny ljudvärld, och pånyttfödd viger han numera sitt musikaliska liv åt industrirock, samplers och syntar.  Xplodera mig 2000 är Thåströms piggaste och hungrigaste album på flera år. Året därpå bildar han Peace, Love & Pitbulls, och under deras fem år tillsammans fördjupar och förfinar han industrilandskapet till fullo.

 

6. Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal

År: 1999

Skivbolag: Mistlur

– 1999 var Thåström mätt på det maskinella soundet han fördjupat sig i under hela 90-talet. Att sjunga på engelska kändes inte naturligt, och han förstod att han var tvungen att hitta tillbaka till något, till sig själv. Konstiga blev ett slags back-to-basics-album (nypa salt, tack). Här finns låtar som minner om Ebba Grön, och andra som låter som Imperiet hade kunnat låta om de vågat fläska på med gitarrerna. Framförallt lät det väldigt mycket Thåström. Produktionen var kanske inte den bästa, och albumet är inte hans mest dynamiska eller nyanserade, men det är sannolikt ett av hans viktigaste.

 

5. Mannen som blev en gris

År: 2002

Skivbolag: Mistlur

– Om Konstiga är den triumfartade återkomsten är MSBEG dagen efter. Ljudbilden är tyngre och dovare och allting är sotigare, smutsigare, avigare, långsammare. Och det är på MSBEG som Pelle Ossler gör sin storartade (publika) entré i Thåström-världen. Han spelar akustisk gitarr på öppningsspåret Släpp aldrig in dom, men det är på Kaospassageraren, skivans mittpunkt, som han verkligen visar vem han är och varför han är oumbärlig för Thåströms sound för all framtid. Det Thåström oklanderligt förmedlar i låtens geniala text, om människans villkor, om varför vi finns till och kämpar och om hur meningslöst det kan tyckas vara, det förmedlar Ossler lika genialt i sitt gnissliga och kallsvettiga gitarrspel. Sveriges mest uttrycksfulla sångare och textförfattare möter här sin like; Sveriges mest uttrycksfulla gitarrist.

 

4. Skebokvarnsv. 209

År: 2005

Skivbolag: Sonet/Universal

– MSBEG underskattades av skivköpare och kritiker (och sedermera Thåström själv). Det var återigen dags att återuppfinna sig själv och det egna uttrycket. På Skebokvarnsv. 209 är soundet organiskt, där finns ett lugn vi inte hört från Thåström sedan 80-talets ballader, och framförallt är texterna djupt, djupt personliga. Garden är nere. Han är naken och låter oss se rakt genom honom. Han sjunger oförställt och rakt om sin far, gamla vänner som kommit och gått, Ebba Gröns första tid, förlorad (och vunnen) kärlek och om sina barn. Återigen bryter Thåström ny mark, hos sig själv och i svenskt musikklimat.

 

3. Kärlek är för dom

År: 2009

Skivbolag: Sonet/Universal

– Nästan fyra år senare, efter den monumentala framgången med Skebokvarnsvägen (och dess turnéer) var Thåström tillbaka. KÄFD är ”Skebo-erans” motsvarighet till Mannen som blev en gris: en närbesläktad, men tyngre, mörkare och dovare, skiva som följer i kölvattnet av sin omåttligt framgångsrika föregångare. Två år tidigare, 2007, släppte Thåström ihop med Ossler och Niklas Hellberg en skiva som bandet Sällskapet. Sällskapet tar industrimusikens huvudingredienser, drar ner tempot och skapar ett suggestivt musikaliskt skuggspel, och dess dova klanger har påverkat allt Thåström (och Ossler) gjort sedan dess, inte minst just KÄFD. Men trots lysande recensioner, succéartade turnéer och en Grammis för bästa album, är KÄFD inte alls lika allmänt omhuldad som Skebokvarnsv. 209. Det är synd, för det är ett mer dynamiskt album, med, åtminstone soundmässigt, fler lager.

 

2. Beväpna dig med vingar

År: 2012

Skivbolag: Razzia

– Utvecklingen fortsätter (med råge!) på 2012 års bästa album Beväpna dig med vingar. Skebos självbiografiska anslag, KÄFD:s dova klanger och Sällskapets kyla, ambience och suggestiva natur bildar här en väldigt imponerande enhet. Och bättre skulle det bli…

 

1. Den morronen

År: 2015

Skivbolag: Razzia

– Den morronen är en vidareutveckling och förfining av allt Thåström gjort sedan Skebokvarnsv. 209. Det är skivan och uttrycket han hela tiden (medvetet eller omedvetet) jobbade sig fram till. Det är personligt, romantiskt, kyligt, suggestivt, hoppfullt och dovt. Alla adjektiv man kan tänka sig kring Thåström, sammanfört till ett uttryck. Och framförallt är det en skiva utan minsta antydan till dippar eller svagare stunder. Det är enhetligt och jämnt, med gott om höga toppar, från början till slut. Det är resultatet av en konstnär som outtröttligt och utan sinande inspiration sökt och till slut funnit sitt alldeles egna uttryck.

Det blir väldigt spännande att höra hur detta förvaltas på Centralmassivet. De båda singlarna som släppts lovar mycket gott.

***

Där har vi det. Thåströms bästa album från sämst till bäst. Och utan att på förhand veta om det, blev det också en lista i kronologisk ordning. Men det säger väl allt om Thåström? Vem mer än Thåström kan stoltsera med att ständigt utvecklas, ständigt fila vidare på sitt uttryck, aldrig stå still och förnöjsamt sjunka in i fåtöljen?. Ingen. Hos Thåström finns alltid en eld som inte går att släcka, en hunger som inte går att mätta, ett tvivel som måste överkommas. Jag är bara glad och tacksam att jag får lov att se på.

Annonser

Thåström 60: Lista 6, platserna 10-1

kollage

 

Vi är framme vid 20:e mars 2017. Vi är framme vid sista listan. Framme vid Thåströms 60-årsdag. Det har varit ett roligt projekt, och spännande att verkligen gå till botten med vilka låtar jag faktiskt tycker allra bäst om. Thåström är en oerhört jämn artist, så det har endast i undantagsfall varit lätt att göra urvalet och att sedan ranka de utvalda låtarna. En del listplaceringar ångrar jag, kanske även vissa låtval, men jag tänker inte gräma mig över det nu. I stället fokuserar vi på listan. Topp 10-listan. Thåströms 10 bästa låtar.

 

10. Uppgång & Fall (Ebba Grön)

År: 1982

Album: Ebba Grön

– På Ebbas sista platta var punken ett minne blott. Dessutom hade trion blivit en kvartett när Skånes punkikon Stry Terrarie anslutit till gruppen året dessförinnan. Parallellt hade Stry och Thåström startat Rymdimperiet; ett mer meldiöst och samtidigt experimentellt sidoprojekt till Ebba Grön. Deras musik bottnade i influenser som E-Street Band, new wave och dansmusik, och några av dessa influenser läckte över till Ebbas tredje och sista platta. Nu var ljudbilden varmare, svängigare, och innehöll instrument som klaviatur och munspel, som man normalt sett inte förknippade med Ebba. Skivan är långt bättre än sitt rykte, och innehåller några av Ebbas allra bästa låtar. En av dessa är Uppgång & Fall. En vemodig, Stones-doftande, melodiös pop-rock-dänga, med suveränt samspel mellan piano, munspel och akustisk (och elektrisk) gitarr, och med en av Thåströms allra bästa Ebba-texter (sannolikt den allra bästa). Texten är skriven ur ett utanför-perspektiv. Jag:et är förpassat till att passiviserat stå utanför samhället – medicinerad står han lydigt i kö och väntar ”på sånt som blir över”, så att icke-existensen ska få fortsätta lite till. Man har tutat i honom att han ju ”har allt” – en mor som tar hand om honom, tak över huvudet (får vi anta), fysisk hälsa(?), men han vet bättre. Han vet att han ju egentligen har ”ingenting alls”, att hans liv är en ”skyddad verkstad för meningslöshet”. Och i den sista versen lyser den gamla anarkismen igenom – när samhället som understödjer och skapar dessa tillstånd faller sönder ska han skratta, inte sörja. Han är ivrig, men väntar tålmodigt.

 

9. Jag är en idiot (Imperiet)

År: 1988

Album: Tiggarens tal

– Ännu en låt som, om detta vore en lista över texter, hade platsat på topp 5. Nu hamnar den strax söder om topp 5. Men jösses vilken fantastisk text och låt detta är. En hänsynslös och blodig uppgörelse med sig själv och de tvivelaktiga handlingar man gjort sig skyldig till: svek, falskhet, egoism. Imperiet har aldrig låtit argare eller mer skoningslösa än här. 14 år senare skulle Thåström fullända låten på Röda Sten i Göteborg. Den versionen hör till de allra, allra bästa Thåström-inspelningar som släppts.

 

8. Sluta när jag vill

År: 2012

Album: Beväpna dig med vingar

– En låt som i sitt tidiga skede, redan 2007, var en upptempo, närmast rusig (och alldeles underbar), rocklåt, inspelad i Berlin, vars närmaste släkting torde vara den elektriska versionen av The Haters. Fem år senare är den en lågmäld, elektronisk ballad. Helt ny stil, närapå en helt ny låt – men lika vacker, lika fantastisk. Texten är minst lika bra. Är det jag:et som konfronterar sig självt? Ställer sig självt till svars för alla flyktförsök och alla gömställen? Svaret som ges är vare sig defensivt eller nekande, blott ett konstaterande att ”det är såhär: jag kan sluta när jag vill”. Gott så.

 

7. Kort BIOGRAFI med litet testamente

År: 2009

Album: Kärlek är för dom

– När den utmärkta musiktidningen Sonic 2012 listade Thåströms 50 bästa låtar, framröstade av vänner, kollegor, musikjournalister, branschfolk, var det Kort biografi som vann. Jag kan förstå varför. Det är ett mästerverk till låt. Med ett textgrepp, lånat av den amerikanske beatpoeten Lawrence Ferlinghetti, via svenska Sonja Åkesson, bestående av fragmentariska minnesbilder från hela livet rullar låten på med ett tungt musikaliskt driv, och avslutas med en sista vädjan att, när den yttersta dagen kommer, få slippa läggas på Skogskyrkogården, halvvägs ut till Farsta. 

Låten är enorm live, och måtte han aldrig tröttna på att spela den.

 

6. Karenina

År: 1989

Album: Thåström

– När Thåström år 1985 höll på att sugas ner i  det oerhört folkkära vis- och balladträsket, i och med Imperiets enorma framgångar med Bellman/Taube-singeln, var paniken nära. Taxichaffisar och gamla tanter visste vem han var, och de ville småprata. Imperiet tvärvände och släppte året därpå sin mest ambitiösa skiva, Synd. Mörk, atmosfärisk, experimentell (för att vara Imperiet), och med texter som drog åt både det politiska och det abstrakta. Tre år senare har Imperiet upplösts och ett liknande scenario är på väg att hända. Thåström bestämmer sig för att återigen leka på det folkkäras rand. Han släpper den hjärtskärande kärleksballaden Karenina som singel från sin solodebut, och den blir genast en stor hit. Allmänheten älskar ballad-Thåström. Det gör jag också. Han har ett sällan skådat sinne för drabbande moll-melodier, och hittar med till synes enkla medel in i folks hjärtan med sina texter om den där kärleken som trots allt gick förlorad. Det skulle sedan dröja 16 år innan Thåström släppte en regelrätt kärleksballad igen, och även den gången blev det en megahit. Vi älskar ballad-Thåström.

 

5. Alltid va på väg

År: 2015

Album: Den morronen

– Resandet, både det inre och det fysiska förflyttandet, vägran att stagnera, att varje dag vakna med en ny chans, att hålla ögonen öppna för det vackra runtomkring oss, att alltid vara på väg – det är vad Thåström är för mig. Tröst, styrka, inspiration. Alltid va på väg kristalliserar detta.

 

4. Om Black Jim

År: 2005

Album: Skebokvarnsv. 209

– Om Dan Andersson (Black Jim var en pseudonym han använde) och dennes tragiska bortgång på ett hotellrum i Stockholm år 1920. Hotellet hade cyanväterökt rummen mot ohyra, men inte vädrat ur sängkläderna ordentligt, och Andersson dog en mycket onödig och ensam död.  Texten till Om Black Jim är sannolikt det allra bästa jag läst om döden, när det kommer till låttexter. Texten och det drabbande uttrycket i rösten (en av Thåströms allra bästa sånginsatser) fångar klockrent känslan av maktlöshet och desperation inför det där som väntar oss alla. Pengar hjälper inte, ingen är speciell, ingen skonas, och hur lång eller kort tid man levt spelar ingen roll när de kommer från fabriken. Man är hjälplös, född hjälplös.

 

3. Beväpna dig med vingar

År: 2012

Album: Beväpna dig med vingar

– Precis som Alltid va på väg är detta en hyllning till, och nu blir det pajigt, det vackra i livet, och en uppmaning att fortsätta klättra uppåt, röra sig framåt – beväpna sig med vingar. Än en gång; tröst, styrka, inspiration. Ännu en låt som växer till om möjligt ännu högre höjder live – speciellt under Gun Club-partiet.

 

2. …den dan (Sällskapet)

År: 2007

Album: Sällskapet

– Man väcks ur den vackra, febriga hypnosen som är Sällskapets debutalbum med detta knytnävsslag i magen till låt. I åtta låtar har man vaggats in i något slags vagt drömtillstånd av Ossler-gitarrer, pulserande elektronik, och drömska texter sjungna av en röst som låter som att den finns i samma rum som du, sedan kommer …den dan. …den dan är en kärlekslåt, men dess text och dess hotfulla musik gör den till en osannolik kärlekslåt. Men det passar bra, för kärleken den besjunger är en kärlek så stor, så obegriplig att den i sig blir osannolik.

En låt som knockade mig när jag hörde den för första gången, 28/3 2007, och jag har ännu inte rest mig. Kommer aldrig komma upp.

 

1. Kaospassageraren

År: 2002

Album: Mannen som blev en gris

– Av alla låtar jag någonsin hört är detta min favorit. Av alla låttexter jag läst är detta den bästa. Den redogör för livet, ”levandet”, vägarna man tar, besluten man fattar, uppförsbackarna man släpar sig uppför. Och alla transithallarna man väntar i, alla tåg man måste med. Den rastlösa resan. Man hamnar snett, gör bort sig, blir en gris. Men till slut blir pusslet ändå klart. 

Thåström sa i en intervju med Aftonbladet 2002, i samband med släppet av Mannen som blev en gris, att han med Kaospassageraren ville ”få fram ett Tarkovskij-landskap”. En ödslighet, en ”karg vandring” – och som han får till det! Kaospassageraren låter som Stalker eller Den yttersta domen ser ut. Texten klaffar till 110% med musiken på ett sätt som man ytterst sällan är med om.

Det är en makalös låt, som jag i mitt hjärtas allra djupaste vrår kommer bära med mig tills den dan när mitt nummer kommer upp.

 

 

Och där var listan slut. Thåströms 60 bästa låtar är sammanfattade och rankade. Tack till alla som läst. Ett extra stort tack (och grattis!) till Joakim Thåström för (suverän) inspiration, outsinlig styrka, bottenlös tröst. Tack.

 

Listan finns nu på Spotify. Lyssna här.

 

Köp Thåströms skivor, gå på hans konserter, läs/titta på hans intervjuer. Gör er själva den tjänsten.

 

Det taffliga kollaget är (uppenbarligen) mitt eget verk (men lite hjälp har jag fått – tack för det), men bilderna har jag hämtat från Google.

 

Det var allt, det var allt.

 

/Niklas

Thåström 60: Lista 3, platserna 40-31

thastrom2017_webb-940x580

Ny vecka, ny lista. Men innan vi börjar med veckans lista är det nu läge att uppmärksamma veckans (årets?) stora nyhet: att Thåström i höst släpper nytt album och beger sig ut på en omfattande turné. Turnén inleds i Göteborg den 11 oktober, och avslutas på Cirkus i Stockholm den 26 november. Biljettsläpp är på onsdag den 1 mars.

I vår släpps en singel. Exakt när den släpps eller vad den kommer att heta har man inte gått ut med.

Albumets titel är heller inte avslöjad, men vi kan nästan räkna med att kungen av låt- och albumtitlar levererar på den punkten även denna gång.

Storartade nyheter som gjorde ett på pappret redan tungt musikår flera ton tyngre.

Biljetterna släpps som sagt på onsdag, 1 mars. Håll utkik här och på Ticketmaster.

Nu: listan.

40. Hauptbahnhof (Sällskapet)

År: 2007

Album: Sällskapet

– Listans första Sällskapet-låt. Detta stämningsstycke avslutar Sällskapets magnifika debutalbum. Låten frammanar (givetvis) bilder av centralstationer, tåg, u-bahn, etc.  Det är rörelse, människor på språng, men själv sitter man bredvid och tittar på. Centralstationer är inte stressiga miljöer, och det vet Sällskapet. Centralstationer är rörelse framåt. Där bor viljan att stå upp mot lättja, stiltje och stagnation, och allt detta fångas i Osslers svajiga febergitarr, Hellbergs samplingar och atmosfärer och Thåströms elektronik.

 

39. We’re Only In It For the Drugs no. 1 (Ebba Grön)

År: 1979

Album: We’re Only In It For the Drugs

– Spela sjuan!

 

38. Linnéa

År: 2009

Album: Kärlek är för dom

– En mullrande, monoton pärla. Borde betraktas som en av Thåströms många sentida klassiker, men är sannolikt för smal för att nå sådan status. En skoningslös uppgörelse med alla som gjort en illa, sett ur en flickas ögon. ”Det var som du redan visste, Linnéa – det går inte lita på nån…”

 

37. Blå himlen blues (Imperiet)

År: 1985

Album: Blå himlen blues

– Thåström har gjort många låtar om vattenhål, fristäder, tillflyktsorter, murar. Han vet hur tillvaron ser ut och han vet att det behövs något att fly till. Man kan argumentera för att detta är den första av dessa låtar. Det är atmosfäriskt, det är 80-tal, det är fantastiskt moody och snyggt. 2002 framförde Thåström en version av låten som av undertecknad betraktas som den ultimata. Den återfinns på live-skivan På Röda Sten.

 

36. Flyktsoda (Ebba Grön)

År: 1982

Album: Ebba Grön

– Ebbas sista album var ett hopkok av idéer. Långt mer Stones och E-Street Band än Clash och Pistols. Och det är man tacksam för, trots att plattan blev något spretigare än de två föregångarna, för stagnerade punkare är det ingen som tycker om (förutom andra stagnerade punkare, förstås).

Albumet inleds med en hyllning till buteljerad flykt. Jaget är på ständig flykt, kommer aldrig att hitta hem. Han är rädd, letar efter mönster och svar, och hur han mår är vida känt. Det behöver man inte fråga om. Vad som behövs är något att ta till för att döva dessa tillvarons angrepp. Vad som behövs är flyktsoda.

 

35. Nowy Port (Sällskapet)

År: 2013

Album: Nowy Port

– Titelspåret från Sällskapets andra album, uppkallat efter en stadsdel i Gdansk i Polen.

Huvudpersonen pressar sig fram genom hamnarna, över kajen, under stjärnorna, förbi försäljarna, dricker fyra glas special för att känna sig på riktigt. Armbågar sig fram, på väg mot något högre.Vad får vi inte veta, men stjärnorna vet, guldfiskarna likaså. Huvudpersonen vet också.

En låt om att köra över tillvarons motstånd med bara sin egen vilja som drivkraft och vapen.

 

34. Släpp aldrig in dom

År: 2002

Album: Mannen som blev en gris

– En urladdning om att bli lämnad ifred, om att bygga en så hög mur som möjligt. Om Thåström på Höghussång (också från Mannen som blev en gris) odlar sitt utanförskap och trivs i det, så är det en annan Thåström vi hör på Släpp aldrig in dom, skivans öppningsspår. Här är han i det närmaste förtvivlad. Han vill göra sig av med både kartor och nycklar, och vill inte att någon yppar en enda stavelse om var han är eller vad han gör. Utanförskapet här är lika självvalt som på Höghussång, men här finns det fler nyanser och färre alternativ. På Släpp aldrig in dom måste han vara ifred för att överhuvudtaget kunna överleva. Det är en fantastisk låt.

 

33. Das neue konzept (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1994

Album: Red Sonic Underwear

– PLP:s bästa låt. Om att göra upp med sitt gamla jag och bejaka sitt nya. Om att återuppfinna sig själv och hungrigt tillskansa sig det som bygger upp en. Ett slags hyllning till det nya uttryckssättet han fann med PLP. Sjungen med den där förtvivlan och desperation som genomsyrade Thåströms röst under 1994.

 

32. Samarkanda

År: 2012

Album: Beväpna dig med vingar

– På Samarkanda möts romantikern Thåström med folkbildaren Thåström. Här jämför han det oerhört stora i sin kärlek till Amanda Ooms med stora konstupplevelser. Ett väldigt snyggt stilgrepp, och förpackat i en gnistrande post-industriell popballad skänker han oss en rad stora konstverk av olika dess slag att upptäcka, på ett väldigt pedagogiskt sätt.

 

31. Tillbaks till Trehörnsgatan

År: 2009

Album: Kärlek är för dom

– En gång för många år sedan googlade jag mig fram till att Trehörnsgatan förmodligen ligger i Rotterdam (precis som Maskinisten troligen gör). Jag har sedan dess lärt mig att det är i Amsterdam som gatan ligger, vilket känns rimligare, med tanke på att Thåström bodde i just Amsterdam mellan 1990-1993. Detta är en låt om en dröm, med en lika drömsk text, drömlikt lös i konturerna.  Sången långt, långt fram i mixen. Det känns som att Thåström sitter bredvid och sjunger. Han sjunger om spotlighten (berömmelsen?) som inte går att stänga av. Återvändandet till en plats som åtminstone känns väldigt anspråkslös. Man matar fåglar, går ner till hamnen, tittar på båtarna. Men det är också en låt om att söka förlåtelse. Om att i drömmen leta sig tillbaka till någon som har betytt oerhört mycket för en, och dels erkänna var man gjorde fel och dels önska åter det man förlorade. En stor låt i en mycket liten och oansenlig förpackning.

 

 

Kom ihåg att köpa alla Thåström-skivor ni kommer över, t.ex. på Cdon, Ginza eller på Drella. Och köp konsertbiljetter på onsdag, 1:a mars!

Fotot är hämtat från http://kulturbolaget.se/wp-content/uploads/2017/02/Thastrom2017_WEBB-940×580.jpg och är taget av Amanda Ooms. 

Thåström 60: Lista 2, plats 50-41

plp.jpg

Fram till Thåströms 60-årsdag den 20:e mars rankar jag hans 60 bästa låtar, uppdelat på sex listor. Tio låtar per vecka. Och nu var det dags igen.  Ny vecka, ny lista. Nu är vi framme vid platserna 50-41, och det blir bara svårare och svårare med rangordningen. Men kan man vänta sig annat av en lista av det här slaget?

50. Youth (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1997

Album: 3

– Min tidigaste favoritlåt med PLP. Thåström återbesöker den där kalla natten i mars och går igenom sitt liv och sin uppväxt och hur han blev den han blev och varför, i något förvridna ordalag. En mardrömsversion av Kort biografi.

 

49. On/Off  (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1994

Album: Animals

– Ännu en brutal b-sida från Red Sonic Underwear-perioden. Tung, mörk, med den där desperationen i rösten som Thåström hade under den här tiden.

 

48. Warzaw  (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1994

Album: Red Sonic Underwear

– Bulldozer-lik uppgörelse med livet och tillvaron, hämtad från vad som sannolikt är och förblir karriärens allra hårdaste skiva.

 

47.Move Like a Menace pt. 2 (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1997

Album: Kemikal (singel)

– PLP är allmänt kända som oljudsmakare, och Thåströms roll i PLP var enligt många som ”gaphals”. Kulturlösa människor som stannat i utvecklingen. Med denna låten såddes fröna till Sällskapet. Det är stillsamt och naket i ett vackert ambient-landskap.

 

46. Schweden, Schweden (Ebba Grön)

År: 1979

Album: We’re Only In It For the Drugs

– Ännu en utmärkt skildring av uppväxten och ungdomen – denna gång på Ebba Gröns raka, no-nonsense sätt. En av Thåströms starkaste Ebba-texter.

 

45. Ingenting gör mig 

År: 1999

Album: Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal

– Blytungt om det i livet som både är vackert och så fel.

 

44. Vad ska du bli? (Ebba Grön)

År: 1979

Album: Totalpop (singel)

– En stark kandidat till Sveriges ”punk-anthem”. Uppmanar alla som känner att de inte passar in att fortsätta ”sätta hårt mot hårt” och vara sig själva. Rockens etos på 2,5 minut. Ett etos Thåström fortsatt odla och utveckla.

 

43. Höghussång

År: 2002

Album: Mannen som blev en gris

– En av många klockrena lovsånger till utanförskapet, och som vanligt är han inte defaitistisk eller pessimistisk, utan snarare trösterik och stärkande. Ett genomgående drag genom Thåströms hela lyriska konstnärskap.

 

42. Du är religion (Imperiet)

År: 1988

Album: Tiggarens tal

– …Några låtar på Imperiets sista platta, Tiggarens tal, utgör dock ett undantag. På Du är religion är jaget djupt missnöjd över sin livssituation; han lever i en spökstad, vill inte möta livet, tål inte sin egen spegelbild, är tärd av skuld och tigger desperat efter ett uns av glädje. Det är mörkt, men melodiskt, atmosfäriskt och faktiskt lite svängigt.

 

41. Sønder Boulevard

År: 2005

Album: Skebokvarnsv. 209

– En hyllningslåt till tillflyktsorter och fristäder – i Thåströms fall heter den Vesterbro, och ligger i Köpenhamn. Om att hitta hem, kunna andas igen. En av många klassiker från comebackskivornas comebackskiva.

 

 

Om en vecka blir det en ny lista. Tills dess – köp Thåströms skivor var helst du kan hitta dem.

Fotot är hämtat från: http://www.camensky.se/thastrom/plpsinglar/plp.jpg

Thåström 60

Joakim Thåström 2015

Ingen annan artist eller låtskrivare (eller konstnär i stort, för den delen) har betytt lika mycket för mig som Joakim Thåström. Vare sig för musikintresset, mitt eget kreativa skrivande (ja, ett sådant existerar också) eller på det personliga planet. Han påverkar och inspirerar min estetik, hjälper mig upptäcka nya musikaliska (och litterära) världar som jag inte visste att jag behövde, finns där som en människa att relatera till när människor i allmänhet känns omöjliga att relatera till, inspirerar i stunder då ingenting känns inspirerande eller spännande. Han förlöser energi när tonvis med energi legat och grott inne i mig. Han har funnits i mitt liv i 17 år och han känns bara mer och mer relevant.

Den 20:e mars fyller Thåström ofattbara 60 år och jag kommer att uppmärksamma detta genom att publicera en topp 60-lista över de Thåström-låtar som betyder mest för mig. Alla Thåströms olika konstellationer kommer att finnas representerade (undantaget hobbyprojektet Rymdimperiet). En gång i veckan (med början i dag) fram tills den 20/3 kommer jag att publicera en lista med 10 låtar. Nedan följer första listan, platserna 60-51.

Låtar utan bandnamn inom parenteser ska betraktas som sololåtar.

60. Elektrik ’93 (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1993

Album: Peace, Love & Pitbulls (senare utgåvor)

– Vad som på Thåströms andra soloalbum var en bra låt blir i PLP:s händer en underbar industriell urladdning om att hitta sig själv och nya vägar.

 

59. Vad har jag gjort? (Ebba Grön)

År: 1979

Album: We’re Only In It For the Drugs

– Vardags(och förorts-)desperationen de gjorde till sin hjärtefråga. Placerad i Stockholm bland tunnelbanetåg, men med en text som varje människa med en vardag kan relatera till.

 

58. Dreamin’ In Perfect Distortion (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1994

Album: Das Neue Konzept (singel)

– På sitt andra album, Red Sonic Underwear, vred PLP upp det hela. Det blev hårdare, råare, kantigare, mer experimentellt. Bättre. Och det hördes även på de b-sidor som dök upp på ett par av singlarna. Dreamin’…är en ursinnig låt om lust och förlorad kontroll.

57. Ballad i P-moll

År: 1991

Album: Xplodera mig 2000

– Avslutningsspåret på Thåströms proto-industriella guldkorn Xplodera mig 2000 är en industriballad och låter som en föregångare till vad han sysslar med nu.

 

56. This Is Trash (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1992

Album: Peace, Love & Pitbulls

– Thåströms hyllning till sitt nyfunna uttryckssätt. ”Jag mötte min musikaliska gud i Amsterdam”, sa han till musiktidningen Close-Up år 2000. Det hörs. This is just what I need.

 

55. Dansbandssångaren

År: 2012

Album: Beväpna dig med vingar

– Självironisk Europablues om en ”avdankad” sång- och dansman som ser slutet på både livet och karriären.

 

54. Flicka med guld

År: 1989

Album: Thåström

– Inte ens Idol-Jens kan förstöra detta vackra stycke musik.

 

53. Kriget med mig själv (Imperiet)

År: 1984

Album: Mini LP

– Med risk för att bli pryglad av min bror måste jag pga konkurrens placera detta tidiga mästerverk av Imperiet såpass långt ner som plats 53. Trots att det var den första Imperiet-låten jag fastnade för.

 

52. Kärlek är för dom

År: 2009

Album: Kärlek är för dom

– Febrig historia om det olyckliga jaget som i Prag(?) söker svaret på vad kärleken är. Lyfter till ännu högre höjder live.

 

51. Heroinister och kontorister  (Ebba Grön)

År: 1982

Album: Ebba Grön

– Utarmandet av förorten. Centralisering. ”Ingen bor här, för alla bor där”. Till sitt sista album skrev Ebba några av sina absolut starkaste melodier och Thåström flera av sina då hittills bästa texter. Detta är ett exempel.

 

 

Om en vecka kommer den rafflande fortsättningen, platserna 50-41. Håll ut!

Fotot är hämtat från: http://ggfoto.nu/wp-content/uploads/2015/03/NS8B1568-Redigera.jpg

Köp Thåströms skivor från Ginza, cdon, Bengans, varsomhelst, närsomhelst, hursomhelst!