Ny intervju: Ossler, om kommande turné

 

FullSizeRender-29

Ossler har gjort årets i särklass hittills bästa platta. I april var han ute på en kort men hyllad turné. I sensommar/höst drar han åter ut på vägarna för fyra spelningar – denna gång med ett lite annorlunda upplägg. På scen hittar vi denna gång inte ett kokande, febrigt rockband, utan i stället endast Ossler, hans elgitarr och två cellister. Upplägget kändes så fräscht och spännande att jag var tvungen att be om ännu en pratstund. Förutom den stundande turnén pratar vi om hur svårt det är att få speltillfällen, att överleva på ens konst, om fylleidéer och om hur Jimmie Åkesson borde byta parti.

Tack till Ossler för intervjun. Köp hans musik här, här, eller varför inte här.

Och se honom live här:

2017-07-29 Alma Löv Sunne Biljett

2017-08-02 Skottvångs Grufva Mariefred Biljett

2017-09-29 East West Örebro Biljett

2017-09-30 The Tivoli Helsingborg Biljett

 

Fotot är taget och redigerat av mig.

 

INTERVJUN:

Vems idé var upplägget “Ossler och två cellister”?

Min idé.

Hur föddes idén? 

När vi firade releasen av Evig Himmelsk Fullkomning på min stamkrog hade ingen av dom som spelade på plattan tid att vara med utom just Henrik och Pär. Det kändes lite konstigt men så är det ju i Sthlm..vill man överleva på sin konst måste man jobba precis hela tiden. Efter några öl kom jag på att jag ville göra nåt med enbart cellisterna och min gitarr, en spännande utmaning för mig. Mattias, min bokare från Headstomp var med och vi enades alla om att det var en strålande idé. Fick ett mess från Mattias dan efter där han undrade om jag tyckte idén var lika bra ur ett nyktert perspektiv.

Vad har du för egen målsättning med turnén och upplägget?

Egentligen mest att testa hur det funkar. Ett helt band kan va rätt tungrott när det gäller att få till reptillfällen och köra utrustning m.m. Sen är det inte lätt att få spelningar för Ossler ute i landet, väldigt få vågar boka oss. Ett sånt här mer ”arty” och flexibelt  sammanhang kanske kan öppna dörren för helt andra scener i landet.

Kan du berätta något om cellisterna?

 

Jag var på ett konstvernissage för några år sen där en stråkkvartett, ‘Kalashninkov Quartet’, spelade. Dom gör ganska filmisk musik och en väldigt vacker grej dom spelade fick mina ögon att tåras. Pratade med dom efteråt och det visade sig att jag träffat Henrik (Meierkord) tidigare när jag bodde i Malmö, fast jag inte kände igen honom först, Henrik är bror till Åsa Meierkord från ’Sobsister’ och ‘The OhNos’ som jag känner sen länge. När jag började planera skivinspelningen ville jag ha med Kalashnikov på ett hörn, det blev till slut rätt många hörn.

Har du börjat fundera på låtval?

Inte jag men Henrik och Pär (Lönn) verkar smida planer :). Det blir såklart fokus på sista plattan.

Vilken typ av låtar tror du funkar bäst att omarrangera så att de passar upplägget?

Vet inte än, vi får prova oss fram.

Du har valt relativt “udda” spelplatser den här gången, och frångått de klassiska storstäderna som annars är självklara på en turné. Kan du berätta något om det?

Jag har inte möjlighet att välja alls om jag inte arrar spelningar själv och det har jag ingen lust med. Vi spelar där nån vill ha oss och kan betala.

Känns det speciellt att få spela i gamla hemstaden Helsingborg?

Ja, Jo. Ossler har aldrig funkat i Helsingborg. Vi får se.

Kommer du att spela gitarr också, eller blir det bara sång och cello? I så fall, el- eller akustisk?

Det blir elgitarr. Tänker få in lite noise och trasa sönder det vackra.

Och till sist, vad önskar du mest av den stundande sommaren?

Att Trump blir avsatt och Jimmy Åkesson blir miljöpartist. Men helst vill jag ta det vääldigt lugnt, om jag kan. Det kommer att bli en intensiv höst.

The National är tillbaka (eller Hur jag slutade våndas och valde att konsekvent blogga på svenska)

national

I samma veva som ett av planetens bästa och mest intressanta band, The National, åter äntrar scenen bestämmer jag mig för att tills vidare endast skriva på mitt modersmål svenska, oavsett ämne. Och när det nu är utrett går vi över till dagens spörsmål – The National.

Den 8:e september släpper The National (via det ypperliga bolaget 4AD) sin sjunde fullängdare, som har fått titeln Sleep Well Beast. Mörkermännen från Brooklyn (via Ohio) lockar med så lovande låttitlar som Day I Die, Born to Beg, I’ll Still Destroy You, The Dark Side of the Gym och The System Only Dreams in Total Darkness. Den sistnämnda är också singeln, som gavs ut i dag.

På singeln hittar vi klassiska National-ingredienser som mollstämda pianon, en drivande bas och den där fingertoppskänslan för melodier som sätter sig utan att för den skull tappa i subtilitet, men vi bjuds även på distade gitarriff och körsångerskor. Singeln vittnar också om att sångaren Matt Berninger fortfarande skriver texter bättre än många andra engelskspråkiga textförfattare i dag. Som vanligt blandar han sitt bläck med lika delar Cohen, Cave och Morrissey – mörker, finess och humor – och delar här med sig av en haltande relation. Någon är världsfrånvänd och isolerad, en annan vill för mycket, tappar tron och känner sig i vägen. Det de hade har blivit något annat. We’re in a different kind of thing now. 

I sommar och fram till december är The National ute på turné. Den 4-5/11 spelar de på Annexet i Stockholm. Läs mer om turnén här, och lyssna på singeln här.

 

Bild hämtad härifrån.

 

News: The return of Algiers

AlgiersUoP-copy-1200x1200

Algiers released their debut album in 2015, and it was one of the best albums of that year. Now, they’re back. A new album is out June 23rd via Matador Records, and the first single was released a few days ago. The single (and the album) is called The Underside of Power, and it is a smash! Their unique and patented mix of chilly post-punk electronics and gospel is interspersed with a motownesque chorus, and the result is magnificent.

The lyrics speak of solidarity with those oppressed by the (corrupted) powers that be, and they’re much needed in these times of Trump, right-wing extremism and murderous police.

“Because I’ve seen the underside of power/ It’s just a game that can’t go on/ It could break down any hour/ I’ve seen their faces and I’ve known them all.”

The single is accompanied by a video. Watch it here.

New Discoveries: Sekel

img_4445

Hurula får den mesta uppmärksamheten från kritiker och den breda publiken, men den fräschaste postpunken just nu kommer från Malmö. Jag har tidigare pratat om True Moon och deras snygga blandning av Siouxie and the Banshees-attiyd och Chameleons-gitarrer. Den senaste upptäckten jag gjort heter Sekel. Sprungna ur psykrockbandet Technicolor Poets spelar de en atmosfärisk och melodiös postpunk, kraftigt strösslad med ett slags oljud man skulle kunna härleda till My Bloody Valentine eller A Place To Bury Strangers. Debutsingeln Selasi/Fred’s Wave släpptes i våras på Malmö-baserade Rundgång Rekords, och en fullängdare är på gång. Något att se fram emot.

Köp singeln här, och lyssna digitalt här.

English translation:

Hurula gets most of the attention from critics and the wider audience, but the hottest Swedish postpunk right now comes from Malmö. I’ve previously mentioned True Moon and their mix of Siouxie attitude and Chameleons-type guitars. My latest discovery is a band called Sekel. 3/4 of the members played together in the psych rock outfit Technicolor Poets, but now they play atmospheric and melodic postpunk, heavily sprinkled with the type of noise one would associate with A Place To Bury Strangers or My Bloody Valentine. Their debut single Selasi/Fred’s Wave was released this past spring on Malmö based Rundgång Rekords, and a full length is on its way. Something to look forward to.

Buy the single here, and listen to it digitally here.

2016 In Review: The albums

2016.img_3541

 

20. Bon Iver22, A Million

– Justin Vernons musik blir underligare och underligare, och svårare och svårare att relatera till och förstå, men den blir aldrig ointressant.

19. And Also the Trees Born Into the Waves

– AATT:s 2000-tals-renässans, som inleddes 2003 med Further From the Truth (och peakade med 2007 års mästerverk (Listen For) The Rag and Bone Man) håller i sig, och visar inga tendenser på att falna.

18. Minor VictoriesMinor Victories

– Det var inte mer än rätt att världen åter skulle få njuta av Rachel Goswells (Slowdive) utmärkta stämma.

17. Cities Last Broadcast The Humming Tapes

– Brusig, stämningsfull dark ambient, ibland med närapå jazziga inslag.

16. Citizen HTransference

– Niklas Hellbergs solodebut. Hellberg är ju annars mer känd från All That Jazz, Peace, Love & Pitbulls och Sällskapet, och som en avgörande viktig kugge i Joakim Thåströms solokarriär och -band. Som Citizen H gör han instrumental, elektronisk dark ambient, och hans fingertoppskänsla för atmosfärer och ljudlandskap är intakt. Jag hoppas på ett fysiskt släpp.

15. Marissa Nadler Strangers

– Förföriskt mörker.

14. 1900Tekno

– Christian Gabel är en av Sveriges bästa ljudmakare.

13. Iggy Pop Post Pop Depression

– Iggy släppte i maj karriärens tredje bästa soloalbum, nedpetat endast av Berlin-plattorna från 1977. Texterna är inspirerade, sången sitter perfekt, och musiken (styrd av Josh Homme och Iggy själv) är intressantare än på decennier.

12. ApocryphosStone Speak

– Kylig, karg dark ambient. Låter som en fika vid en hamn, i januari. Utan något att fika på.

11. Christian KjellvanderA Village: Natural Light

– En promenad längs öde fält, gårdar och åkrar i november.

10. Neurosis Fires Within Fires

– Vackert och skräckinjagande om vartannat. Neurosis har gjort det igen. Metal för folk med för mycket finess och känsla för att lyssna på metal.

9. Ivy BellsSculptures

– Skimrande pop, så melankolisk att man blir förlamad.

8. David BowieBlackstar

– Precis som sin gamle vapendragare Iggy, så släppte också Bowie ett av karriärens bästa album i år. Men till skillnad från Iggy, så fick Bowie inte uppleva vilket genomslag plattan fick. Två dagar efter release gick han bort i levercancer. Vedervärdigt.

7. Nick Cave & the Bad SeedsSkeleton Tree

– Den gamla föreställningen om att konstnären frodas när tillvaron rasar ihop får här vatten på sin kvarn.

6. Maria Taylor In the Next Life

– Jag är så vansinnigt svag för Maria. Hennes röst, hennes melodier, hennes texter och den sorgsenhet som genomsyrar alla hennes skivor. I år släppte hon sin karriärs jämnaste platta, och återförenades med Conor Oberst (om än bara på en låt).

5. Leonard CohenYou Want It Darker

– 2016 var året då ikonerna gjorde comeback, och Cohen tillhör den skaran. 2016 var även året då många ikoner gick bort, och dessvärre tillhör Cohen även detta gäng. Han dog  några veckor efter releasen. Detta är hans bästa platta sedan 1988 års I’m Your Man. Soundet är kargt, texterna fokuserade, rösten stannar tiden. Klassisk Cohen.

4. AllseitsChimäre

– Soundtracket till alltings undergång. Vansinnigt snygg dark ambient. Fantastisk produktion.

3. RomeThe Hyperion Machine

– Jerome Reuter går ifrån temaskivorna, och får trots det ihop sin bästa och jämnaste platta hittills. Mörk, romantisk, atmosfärisk. Lyriken sitter, melodierna är rakt igenom starka. Och Thåström gästar.

2. Frida HyvönenKvinnor och barn

– I höstas gick jag från att inte ha någon relation till Fridas musik (hade hört debutplattan 2005 när den var ny, men det var allt) till att betrakta henne som en av vårt lands intressantaste artister och textförfattare. Allt tack vare denna skivan.

1. Conor Oberst Ruminations

– På Ruminations skalar Conor av sig precis allt, och blottar sig på ett sätt han inte gjort sedan han som 20-åring slog igenom med Bright Eyes. Men då var det (till en början) febrig ångestpop, nu ger han ett betydligt mer samlat intryck, trots att ångesten finns kvar. Men den är tyngre nu. Mer gnagande än skärande. Melodierna är lika bra som någonsin, men texterna är ännu vassare. Djupt personligt, men samtidigt aldrig annat än allmängiltigt.

 

Köp plattorna där plattor säljes. Fotot är taget av mig. Photo by me.

2016 in Review: The 20 Best Songs

20. True MoonVoodoo

– Svensk postpunk lever och frodas.

19. The Radio Dept.Swedish Guns

– Radioavdelningen visar att det tydligen går att blanda atmosfärisk pop med politisk text.

18. Christian KjellvanderThe Dark Ain’t That Dark

Jason Molina nickar uppmuntrande från sin himmel.

17. Iggy PopChocolate Drops

– 2016 var året då Iggy kom tillbaka. Tusenfalt. 2016 var inte bara elände, alltså.

16. Marie DanielleOne Night Stands

– Drygt 150 lyssnare på Spotify. Perverst. Denna låt har en av årets största och vackraste refränger.

15. Marissa NadlerKatie I Know

Chelsea Wolfe på stesolid. “Hänförande” är ordet.

14. Ivy BellsGoing Home

– Skulle ha slagit igenom. Borde ha slagit igenom. Skimrande vemodig pop som för tankarna till Days, The Field Mice och The Mary Onettes. Skamligt förbisedda.

13. 1900 (feat. Ossler och Thåström)- Vi

– Solidaritet gestaltat av en skör melodi, och hummande från Sveriges två tyngsta röster.

12. AllseitsSink In Sideways

– VM-guld i dark ambient 2016 går tveklöst till tyska Allseits. När det moderna samhället äntligen rasar ihop, så är det denna låten som kommer att spelas. Kom ihåg var ni hörde det först.

11. The Good Life Are You Afraid Of Dying?

– Temat “underskattade band” fortsätter med Omaha, NE:s The Good Life, frontat av Tim Kasher (även känd från Cursive). Ett band som oavsett hur bra de är aldrig får ett riktigt genombrott. Sådan är världen vi lever i.

10. kentDen sista sången

– kent avslutade 2016 karriären med (ännu) ett undermåligt album. Stundtals upprörande dåligt. Men också stundtals riktigt fint. Som i fallet med denna låten. En varm bris i solnedgången, på väg bort mot något annat.

9. Frida HyvönenFredag morgon

– Från ingenstans dyker Frida Hyvönen senhösten 2016 upp och släpper ett makalöst album. Denna blytunga pjäs är skivans mest imponerande stund.

8. Minor Victories (feat. Mark Kozelek) – For You Always

– Ett något poppigare Slowdive möter klassisk (sentida) Kozelek. Enkel lyrik (om man ens kan kalla det för lyrik), men så naket och romantiskt att man får hjärtsvikt.

7. Nick Cave & the Bad SeedsJesus Alone

– You believe in God, but you get no special dispensation for this belief now. Inte ens gudsfruktan hjälper när det allra värsta händer.

6. Leonard CohenYou Want It Darker

– Cohen släpper hösten 2016 en av de tyngsta låtarna i hela karriären (hämtad från det starkaste albumet sedan 1988). Kort därpå dör han. I’m ready, my Lord.

5. Maria Taylor  (feat. Conor Oberst) – If Only

– Mig veterligen hade Maria och Conor inte samarbetat sedan 2007, så detta var mycket välkommet. Och vilken återförening, dessutom! Så vackert och vansinnigt sorgset om andra chanser att ögonen trillar ur skallen på en.

4. David BowieLazarus

– Med facit i hand, det brutalaste som släpptes under 2016.

3. Conor OberstNext of Kin

– Oberst följer upp 2014-års Upside Down Mountain med vad som måste räknas till en av karriärens tre bästa skivor. Här ringar han in förlust på ett fantastiskt och rått sätt:

Her bathrobe hangs on the bedroom door
Though she’s been dead for a year or more
He buried her by the sycamore
So that he could keep her close
It broke his heart and it made him old
Tries to rebuild but it just erodes
Some people say that’s the way it goes
But he don’t feel that way

2. Sun Kil Moon & JesuGood Morning, My Love

– Mot Justin Broadricks blytunga fond ställer Mark Kozelek en av livets viktigaste frågor:

What does rekindle mean?

1. Rome (feat. Thåström) – Stillwell

– 2016 var året då även Jerome Reuter nådde nya höjder. På Stillwell föräras han med ett besök av vännen och ikonen Joakim Thåström, och resultatet är bortom denna värld. Måste upplevas, kan inte vidare beskrivas.

 

Alla låtar har sammanställts i en spellista. Lyssna här

Ossler 20hundra17

pelle2

Det är snart ofattbara åtta år sedan jag senast såg Ossler live (som soloartist). Då turnerade han med den karga och obekväma plattan Ett brus. 2013 missade jag honom av olika anledningar, men nu är väntan snart över. Till våren är det dags igen, och även då med en ny skiva i bagaget. Se honom här:

2017-04-20 Stora Teatern Göteborg

2017-04-21 Kafe de Luxe Växjö

2017-04-22 KB Malmö

2017-04-27 Debaser Strand Stockholm

Köp biljetter via länkar från Headstomp Productions. Det har jag gjort.

Fotot är hämtat från http://www.headstomp.com/sites/default/files/press/images/pelle2.jpg

Jag äger inga rättigheter till fotot, och tar ner det om publiceringen bryter mot lag och ordning.