Manchester – 10 of the best

lowry-original-theblitz

I’ll be writing this English, because the situation calls for it.

In honor of today’s events, here is a list celebrating one of my favourite cities on the planet – Manchester. Ten of the best Manchester songs of all time. One song per artist/band/songwriter, and the artist must be from the Greater Manchester area.

Stay strong, stay handsome, and remain your brilliant self.

 

10. I am KlootTo the Brink

  • Kloot’s beautiful 2010 paean to drink and the safe havens that are Northern English pubs.

9. John Cooper Clarke Beasley Street

  • Apparently about the rundown streets of Salford in the late 70’s. Dark, gritty, mancunian spoken word by the true bard of the urban North West.

8. MagazineMotorcade

  • Howard Devoto looks at the world from a twisted perspective, while death creeps up slowly all around.

7. The ChameleonsPerfume Garden

  • Gorgeous atmospheric mix between dream pop and post punk, about the fallacies of nostalgia.

6. The VerveSonnet

5. Bee GeesHow Deep Is Your Love

  • Born on the Isle of Wight, raised in Manchester, started their career in Australia, made it big after moving back to Britain, heavily associated with New York Disco. They’re not Mancs through and through, but just about. And it helps if you’ve made one of the most beautiful love songs of the 70’s.

4. Stone Roses Mersey Paradise

  • At first glance a jangly celebration of the North West. But a closer look reveals suicidal thoughts, drowning and betrayal. Cheerful music, disturbing lyrics – how Mancunian.

3. Joy DivisionAtmosphere

  • No other band embodies the post-industrial and gritty air of Manchester and the North West better than Joy Division, and this haunting, elegiac piece is perhaps the best example of it.

2. OasisLive Forever

  • Exactly the kind of message of love and freedom the world and Manchester need right now.

1. MorrisseyNow My Heart Is Full

  • The title says it all.

 

The picture is LS Lowry‘s The Blitz, retrieved from here.

Iggy 70

iggy

Some days ago, on April 21, James Newell Osterberg (aka Iggy Pop) turned 70 years old. Seventy. Since the Stoogesdebut in 1969, he’s been an untamed, sinewy…entity, haunting the world of rock’n’roll with his wry barytone, flailing arms and sinister demeanor.

He invented punk rock before the seventies had even started, to little or no acclaim at the time (people were too busy grooving to the bubblegum nonsense of The Archies and the criminally overrated not-saying-anything-but-has long-guitar-solos tyrannosaurus rock of Led Zeppelin). With their brooding guitars and equally brooding, and introvert, lyrics, the Stooges went on to invent post-punk before anyone had even heard of punk. 

And Iggy is still around. He is still relevant and hungry. Just last year he released an amazing, universally acclaimed, album – his first to be acknowledged and lauded upon its release, according to himself. And to quote one of the driving forces behind that album, Josh Homme: “He’s the last of the one-and-onlys”. He’s got a point. In my book, Iggy’s one of the huge ones, and I’m grateful that he’s around. He’s much needed.

To celebrate this genius, this giant, and his birthday, I’ve compiled a top 10 of some of his greatest songs, solo and with the Stooges. Let’s begin.

10. Gold

– Released this year, in January, accompanying the film of the same name. A collaboration with Danger Mouse, Gold is a introspective, slow burner that brings to mind late era Cohen or –Cash. Gorgeous.

9. Chocolate Drops

– One of many stunning songs off of last year’s Post-Pop Depression. Chocolate Drops is an ode to survival and perseverance, by one of rock’s greatest survivors (perhaps THE greatest survivor – only Keith Richards would argue).

When You get to the bottom You’re near the top
The shit turns into chocolate drops

8. Gimme Danger (The Stooges)

– Iggy goes seductive and ominous, accompanied by some mean guitar by James Williamson. Completely ignored upon its release in 1973, the Stooges third album Raw Power is now considered one of the best rock albums of the 1970’s, and rightly so.

7. The Passenger

– Bar Lust for Life, this was the first Iggy song I ever heard, and it was love at first listen. One of those moments of hearing something unique for the first time. This celebration of travelling and movement and vigor and the pure drinking in of the outside world will never sound out of date.

6. Fall in Love with Me

– Again, Iggy the seducer, the romantic. This time the setting is a cold and wet West Berlin, circa 1977. With a combination of post-punk moodiness and attitude and the blues, Iggy is trying to attract someone who apparently is younger than she looks and who can’t keep from falling over. Bizarre and just great.

5. I Need Somebody (The Stooges)

– Here, Iggy knows he’s being duped, but he’s losing his nerve, his friends and his feelings, and he needs somebody. Sometimes you just can’t face yourself alone again. This is perhaps the moodiest song off of Raw Power, and it’s the best one.

4. Some Weird Sin

– Iggy, the ultimate outsider. Here, he turns his outsidership into a catchy pop-rock song with an amazing riff (courtesy of Ricky Gardiner). And then there’s the lyrics… Iggy addressing and facing up to the fact that he’s been 30 years on the planet and more than ten years in the rock’n’roll business, and is yet to feel at home or be accepted.

Well, I never got my license to live
They won’t give it up
So I stand at the world’s edge

I’m trying to break in
Oh, I know it’s not for me
And the sight of it all
Makes me sad and ill

3. Mass Production

– The (glorious) albums The Idiot and Lust for Life (both released in 1977) were recorded in Berlin and produced by David Bowie. At one point they lived together, and toured and traveled together. Mass Production is perhaps the Iggy song that sounds the most like the mythical West Berlin of the late 70’s. Moody, heavy atmosphere, chilly electronics, and weird lyrics about loss, dying and yearning. Gorgeous.

2. Cry for Love

– Co-written by Steve Jones (the Sex Pistols). The lead single off of his commercially most successful album, Blah-blah-blah, Cry for Love is very much a 1980’s mid tempo rocker-ballad. It would sit perfectly on a Billy Idol album. But it doesn’t sound dated, or if it does I’m completely oblivious to it – it’s such a beautiful song. A melody most would murder for, paired with vulnerable, personal, yet witty lyrics about desperately wanting to connect with someone special. Stunning.

1. Dirt (The Stooges)

– Post-punk meets the blues (at least seven years before anyone had even considered the term post-punk, let alone punk!). Can anyone think of a better stanza than this to sum up (what would be become) post-punk:

I’ve been dirt
And I don’t care
‘Cause I’m burning inside

Seven minutes of coal black perfection.

*********

I love you, Iggy. I hope you’ll outlive us all.

Photo retrieved from here. Playlist available here.

Thåström 60: Lista 6, platserna 10-1

kollage

 

Vi är framme vid 20:e mars 2017. Vi är framme vid sista listan. Framme vid Thåströms 60-årsdag. Det har varit ett roligt projekt, och spännande att verkligen gå till botten med vilka låtar jag faktiskt tycker allra bäst om. Thåström är en oerhört jämn artist, så det har endast i undantagsfall varit lätt att göra urvalet och att sedan ranka de utvalda låtarna. En del listplaceringar ångrar jag, kanske även vissa låtval, men jag tänker inte gräma mig över det nu. I stället fokuserar vi på listan. Topp 10-listan. Thåströms 10 bästa låtar.

 

10. Uppgång & Fall (Ebba Grön)

År: 1982

Album: Ebba Grön

– På Ebbas sista platta var punken ett minne blott. Dessutom hade trion blivit en kvartett när Skånes punkikon Stry Terrarie anslutit till gruppen året dessförinnan. Parallellt hade Stry och Thåström startat Rymdimperiet; ett mer meldiöst och samtidigt experimentellt sidoprojekt till Ebba Grön. Deras musik bottnade i influenser som E-Street Band, new wave och dansmusik, och några av dessa influenser läckte över till Ebbas tredje och sista platta. Nu var ljudbilden varmare, svängigare, och innehöll instrument som klaviatur och munspel, som man normalt sett inte förknippade med Ebba. Skivan är långt bättre än sitt rykte, och innehåller några av Ebbas allra bästa låtar. En av dessa är Uppgång & Fall. En vemodig, Stones-doftande, melodiös pop-rock-dänga, med suveränt samspel mellan piano, munspel och akustisk (och elektrisk) gitarr, och med en av Thåströms allra bästa Ebba-texter (sannolikt den allra bästa). Texten är skriven ur ett utanför-perspektiv. Jag:et är förpassat till att passiviserat stå utanför samhället – medicinerad står han lydigt i kö och väntar “på sånt som blir över”, så att icke-existensen ska få fortsätta lite till. Man har tutat i honom att han ju “har allt” – en mor som tar hand om honom, tak över huvudet (får vi anta), fysisk hälsa(?), men han vet bättre. Han vet att han ju egentligen har “ingenting alls”, att hans liv är en “skyddad verkstad för meningslöshet”. Och i den sista versen lyser den gamla anarkismen igenom – när samhället som understödjer och skapar dessa tillstånd faller sönder ska han skratta, inte sörja. Han är ivrig, men väntar tålmodigt.

 

9. Jag är en idiot (Imperiet)

År: 1988

Album: Tiggarens tal

– Ännu en låt som, om detta vore en lista över texter, hade platsat på topp 5. Nu hamnar den strax söder om topp 5. Men jösses vilken fantastisk text och låt detta är. En hänsynslös och blodig uppgörelse med sig själv och de tvivelaktiga handlingar man gjort sig skyldig till: svek, falskhet, egoism. Imperiet har aldrig låtit argare eller mer skoningslösa än här. 14 år senare skulle Thåström fullända låten på Röda Sten i Göteborg. Den versionen hör till de allra, allra bästa Thåström-inspelningar som släppts.

 

8. Sluta när jag vill

År: 2012

Album: Beväpna dig med vingar

– En låt som i sitt tidiga skede, redan 2007, var en upptempo, närmast rusig (och alldeles underbar), rocklåt, inspelad i Berlin, vars närmaste släkting torde vara den elektriska versionen av The Haters. Fem år senare är den en lågmäld, elektronisk ballad. Helt ny stil, närapå en helt ny låt – men lika vacker, lika fantastisk. Texten är minst lika bra. Är det jag:et som konfronterar sig självt? Ställer sig självt till svars för alla flyktförsök och alla gömställen? Svaret som ges är vare sig defensivt eller nekande, blott ett konstaterande att “det är såhär: jag kan sluta när jag vill”. Gott så.

 

7. Kort BIOGRAFI med litet testamente

År: 2009

Album: Kärlek är för dom

– När den utmärkta musiktidningen Sonic 2012 listade Thåströms 50 bästa låtar, framröstade av vänner, kollegor, musikjournalister, branschfolk, var det Kort biografi som vann. Jag kan förstå varför. Det är ett mästerverk till låt. Med ett textgrepp, lånat av den amerikanske beatpoeten Lawrence Ferlinghetti, via svenska Sonja Åkesson, bestående av fragmentariska minnesbilder från hela livet rullar låten på med ett tungt musikaliskt driv, och avslutas med en sista vädjan att, när den yttersta dagen kommer, få slippa läggas på Skogskyrkogården, halvvägs ut till Farsta. 

Låten är enorm live, och måtte han aldrig tröttna på att spela den.

 

6. Karenina

År: 1989

Album: Thåström

– När Thåström år 1985 höll på att sugas ner i  det oerhört folkkära vis- och balladträsket, i och med Imperiets enorma framgångar med Bellman/Taube-singeln, var paniken nära. Taxichaffisar och gamla tanter visste vem han var, och de ville småprata. Imperiet tvärvände och släppte året därpå sin mest ambitiösa skiva, Synd. Mörk, atmosfärisk, experimentell (för att vara Imperiet), och med texter som drog åt både det politiska och det abstrakta. Tre år senare har Imperiet upplösts och ett liknande scenario är på väg att hända. Thåström bestämmer sig för att återigen leka på det folkkäras rand. Han släpper den hjärtskärande kärleksballaden Karenina som singel från sin solodebut, och den blir genast en stor hit. Allmänheten älskar ballad-Thåström. Det gör jag också. Han har ett sällan skådat sinne för drabbande moll-melodier, och hittar med till synes enkla medel in i folks hjärtan med sina texter om den där kärleken som trots allt gick förlorad. Det skulle sedan dröja 16 år innan Thåström släppte en regelrätt kärleksballad igen, och även den gången blev det en megahit. Vi älskar ballad-Thåström.

 

5. Alltid va på väg

År: 2015

Album: Den morronen

– Resandet, både det inre och det fysiska förflyttandet, vägran att stagnera, att varje dag vakna med en ny chans, att hålla ögonen öppna för det vackra runtomkring oss, att alltid vara på väg – det är vad Thåström är för mig. Tröst, styrka, inspiration. Alltid va på väg kristalliserar detta.

 

4. Om Black Jim

År: 2005

Album: Skebokvarnsv. 209

– Om Dan Andersson (Black Jim var en pseudonym han använde) och dennes tragiska bortgång på ett hotellrum i Stockholm år 1920. Hotellet hade cyanväterökt rummen mot ohyra, men inte vädrat ur sängkläderna ordentligt, och Andersson dog en mycket onödig och ensam död.  Texten till Om Black Jim är sannolikt det allra bästa jag läst om döden, när det kommer till låttexter. Texten och det drabbande uttrycket i rösten (en av Thåströms allra bästa sånginsatser) fångar klockrent känslan av maktlöshet och desperation inför det där som väntar oss alla. Pengar hjälper inte, ingen är speciell, ingen skonas, och hur lång eller kort tid man levt spelar ingen roll när de kommer från fabriken. Man är hjälplös, född hjälplös.

 

3. Beväpna dig med vingar

År: 2012

Album: Beväpna dig med vingar

– Precis som Alltid va på väg är detta en hyllning till, och nu blir det pajigt, det vackra i livet, och en uppmaning att fortsätta klättra uppåt, röra sig framåt – beväpna sig med vingar. Än en gång; tröst, styrka, inspiration. Ännu en låt som växer till om möjligt ännu högre höjder live – speciellt under Gun Club-partiet.

 

2. …den dan (Sällskapet)

År: 2007

Album: Sällskapet

– Man väcks ur den vackra, febriga hypnosen som är Sällskapets debutalbum med detta knytnävsslag i magen till låt. I åtta låtar har man vaggats in i något slags vagt drömtillstånd av Ossler-gitarrer, pulserande elektronik, och drömska texter sjungna av en röst som låter som att den finns i samma rum som du, sedan kommer …den dan. …den dan är en kärlekslåt, men dess text och dess hotfulla musik gör den till en osannolik kärlekslåt. Men det passar bra, för kärleken den besjunger är en kärlek så stor, så obegriplig att den i sig blir osannolik.

En låt som knockade mig när jag hörde den för första gången, 28/3 2007, och jag har ännu inte rest mig. Kommer aldrig komma upp.

 

1. Kaospassageraren

År: 2002

Album: Mannen som blev en gris

– Av alla låtar jag någonsin hört är detta min favorit. Av alla låttexter jag läst är detta den bästa. Den redogör för livet, “levandet”, vägarna man tar, besluten man fattar, uppförsbackarna man släpar sig uppför. Och alla transithallarna man väntar i, alla tåg man måste med. Den rastlösa resan. Man hamnar snett, gör bort sig, blir en gris. Men till slut blir pusslet ändå klart. 

Thåström sa i en intervju med Aftonbladet 2002, i samband med släppet av Mannen som blev en gris, att han med Kaospassageraren ville “få fram ett Tarkovskij-landskap”. En ödslighet, en “karg vandring” – och som han får till det! Kaospassageraren låter som Stalker eller Den yttersta domen ser ut. Texten klaffar till 110% med musiken på ett sätt som man ytterst sällan är med om.

Det är en makalös låt, som jag i mitt hjärtas allra djupaste vrår kommer bära med mig tills den dan när mitt nummer kommer upp.

 

 

Och där var listan slut. Thåströms 60 bästa låtar är sammanfattade och rankade. Tack till alla som läst. Ett extra stort tack (och grattis!) till Joakim Thåström för (suverän) inspiration, outsinlig styrka, bottenlös tröst. Tack.

 

Listan finns nu på Spotify. Lyssna här.

 

Köp Thåströms skivor, gå på hans konserter, läs/titta på hans intervjuer. Gör er själva den tjänsten.

 

Det taffliga kollaget är (uppenbarligen) mitt eget verk (men lite hjälp har jag fått – tack för det), men bilderna har jag hämtat från Google.

 

Det var allt, det var allt.

 

/Niklas

Thåström 60: Lista 5, platserna 20-11

 

th

 

Vi är nu framme vid listans verkligt nerviga del – topp 20. Här finner vi de oumbärligaste av de oumbärliga låtarna i Thåströms kanon. Låt oss inte spilla tid, låt oss gå direkt till platserna 20-11.

 

20. Såg dom komma (Sällskapet)

– Episkt, dimmigt och väldigt vackert om ett utdraget ögonblick då allting tycks hända. Och Ossler briljerar som vanligt.

 

19. Österns röda ros (Imperiet)

Imperiets hatlåt till staten Israel. Finns i en rad olika versioner. Imperiets albumversion är pampig och vacker, deras liveversioner var råare, och under Thåströms senaste turné gjordes den i en närapå dansant tappning. En låt som ständigt får nytt liv, och ständigt är aktuell.

 

18. Rött liguriskt vin (Sällskapet)

– Vad som från början var en bluesig, konfrontativ solodemo vid namn Rött liguriskt regn, blir i Sällskapets händer en sprakande, ambient, elektronisk ballad, med referenser till både Velvet Underground och Adam Zagajewski. Nowy Port är på det stora hela underlägsen Sällskapets självbetitlade debut (men nämn den skiva som inte är det!), men topparna är verkligen skyhöga.

 

17. Staten och kapitalet (Ebba Grön)

– Här tar Ebba proggens fröer, sår dem i söderortsbetong, vattnar med sur tirnave, och upp växer ett sjuhelvetes punkschabrak med evigt liv. Precis såhär ska man axla ett arv. Listans enda cover, om jag inte minns fel. Kan också vara alla tiders bästa cover, men jag är inte helt säker. En rock n roll-dänga som ständigt och jämt känns fräsch, när man än sätter på den.

 

16. …ingen neråtsång

– En låt som finns i lika många versioner som det finns stjärnor på himlen. Textmässigt tillhör Thåströms absoluta topp, och hade detta varit en lista över hans bästa texter hade den platsat på topp 5. En oförställd redogörelse över hur det är att vara människa och behöva kämpa för att kunna vara den man vill vara, där man vill vara.

Och på grund av en miss i mitt låtval tvingas jag dela sextondeplatsen på två låtar. Den andra låten är…

Nordlicht (Sällskapet)

– Det första som omvärlden fick höra från Sällskapet, alldeles i början av 2007. Revolutionerade min musikuppfattning och slog an omedelbart och stenhårt. Jag hade aldrig hört något liknande. Minimalistiskt, långsamt, intensivt och intimt om en krog i Hamburg dit man kommer när man “mönstrat av” och inväntar den där färjan som förr eller senare oundvikligen tar oss alla med. Krogen finns för övrigt på riktigt och är mycket trevlig.

 

15. Söndagmåndagsång

– Ett slags systerlåt eller uppföljare till Brev till 10:e våningen. Våren har kommit och man har flyttat hem igen. Allting är sig likt, fast ändå inte. Man tar några steg tillbaka och betraktar vad man har runtomkring sig, inser att man trots allt kanske inte är den man var när man lämnade.

 

14. Långsamt genom

– Självrannsakan på en promenad genom stan. Blytung live, blytung på platta. Ljus och mörker sida vid sida.

 

13. Honungsgatan (Sällskapet)

– Minimalistisk svartsjuke-noir, med inslag av självförakt, och med en mycket suggestiv Ossler-gitarr som dyker upp genom hela låten. Jag:et förföljer nattetid sitt kärleksintresse, men konfronteras med och lär sig om sig själv snarare än någon annan. En utomordentligt bra låt.

 

12. Fanfanfan

– Få artister kan stoltsera med en genuint fantastisk och intressant låt som sin allra mest populära. Thåström kan det. Detta är en odödlig låt, med en melodi som är så klassisk och självklar att det känns som om den funnits sedan urminnes tider, och med en text så mänsklig och från hjärtat att alla kan relatera till den. Så här skrivs odödliga låtar.

 

11. Die Mauer (Ebba Grön)

– Ännu ett exempel på en omåttligt populär och allmänt älskad låt ur Thåströms kanon som är värd varenda hyllningsord. Omöjlig kärlek och en melodi som alla kan uppskatta. Ihop med Joy Divisions Love Will Tear Us Apart (1980) och The Smiths There Is a Light That Never Goes Out (1986) tillhör Die Mauer postpunk-generationens mest eviga evergreens.

 

Och så var det bara en enda lista kvar, platserna 10-1, och den publiceras på Thåströms 60-årsdag, den 20:e mars. Vi ses då!

Bilden tillhör Kulturbloggen och är hämtad härifrån.

10

img_1704

10 låtar som frammanar känslor och bilder av längtan, förlust, lycka och kärlek. 2:a mars 2017.

  1. Loveninjas – Once There Was a Girl and a Boy

 …when something matters to you this much

2. The Postal Service – Be Still My Heart

And on the bus I could have sworn it was all a dream
And it didn’t happen to me

3. Days – A Part of the World

We’re heading home as the sun comes up

4. Bright Eyes – Gold Mine Gutted

You were a stroke of luck 

5. Sällskapet – …den dan

Nu är nummer 13 ett lyckotal igen

6. Her Space Holiday – Tech Romance

You can show up at my house
Completely unannounced
We’ll have that movie kiss we talked about

7. Boat Club – Memories

and I know that I belong there,

with you

8. The Cure – One More Time

Hold me up so high
To touch the sky
Just one more time

9. Neutral Milk Hotel – In the Aeroplane Over the Sea

And when we meet on a cloud
I’ll be laughing out loud
I’ll be laughing with everyone I see

10. The Good Life – Album of the Year

I’ve never felt so found

 

Fotot taget och redigerat av mig.

 

Spellista här.

 

Thåström 60: Lista 2, plats 50-41

plp.jpg

Fram till Thåströms 60-årsdag den 20:e mars rankar jag hans 60 bästa låtar, uppdelat på sex listor. Tio låtar per vecka. Och nu var det dags igen.  Ny vecka, ny lista. Nu är vi framme vid platserna 50-41, och det blir bara svårare och svårare med rangordningen. Men kan man vänta sig annat av en lista av det här slaget?

50. Youth (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1997

Album: 3

– Min tidigaste favoritlåt med PLP. Thåström återbesöker den där kalla natten i mars och går igenom sitt liv och sin uppväxt och hur han blev den han blev och varför, i något förvridna ordalag. En mardrömsversion av Kort biografi.

 

49. On/Off  (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1994

Album: Animals

– Ännu en brutal b-sida från Red Sonic Underwear-perioden. Tung, mörk, med den där desperationen i rösten som Thåström hade under den här tiden.

 

48. Warzaw  (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1994

Album: Red Sonic Underwear

– Bulldozer-lik uppgörelse med livet och tillvaron, hämtad från vad som sannolikt är och förblir karriärens allra hårdaste skiva.

 

47.Move Like a Menace pt. 2 (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1997

Album: Kemikal (singel)

– PLP är allmänt kända som oljudsmakare, och Thåströms roll i PLP var enligt många som “gaphals”. Kulturlösa människor som stannat i utvecklingen. Med denna låten såddes fröna till Sällskapet. Det är stillsamt och naket i ett vackert ambient-landskap.

 

46. Schweden, Schweden (Ebba Grön)

År: 1979

Album: We’re Only In It For the Drugs

– Ännu en utmärkt skildring av uppväxten och ungdomen – denna gång på Ebba Gröns raka, no-nonsense sätt. En av Thåströms starkaste Ebba-texter.

 

45. Ingenting gör mig 

År: 1999

Album: Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal

– Blytungt om det i livet som både är vackert och så fel.

 

44. Vad ska du bli? (Ebba Grön)

År: 1979

Album: Totalpop (singel)

– En stark kandidat till Sveriges “punk-anthem”. Uppmanar alla som känner att de inte passar in att fortsätta “sätta hårt mot hårt” och vara sig själva. Rockens etos på 2,5 minut. Ett etos Thåström fortsatt odla och utveckla.

 

43. Höghussång

År: 2002

Album: Mannen som blev en gris

– En av många klockrena lovsånger till utanförskapet, och som vanligt är han inte defaitistisk eller pessimistisk, utan snarare trösterik och stärkande. Ett genomgående drag genom Thåströms hela lyriska konstnärskap.

 

42. Du är religion (Imperiet)

År: 1988

Album: Tiggarens tal

– …Några låtar på Imperiets sista platta, Tiggarens tal, utgör dock ett undantag. På Du är religion är jaget djupt missnöjd över sin livssituation; han lever i en spökstad, vill inte möta livet, tål inte sin egen spegelbild, är tärd av skuld och tigger desperat efter ett uns av glädje. Det är mörkt, men melodiskt, atmosfäriskt och faktiskt lite svängigt.

 

41. Sønder Boulevard

År: 2005

Album: Skebokvarnsv. 209

– En hyllningslåt till tillflyktsorter och fristäder – i Thåströms fall heter den Vesterbro, och ligger i Köpenhamn. Om att hitta hem, kunna andas igen. En av många klassiker från comebackskivornas comebackskiva.

 

 

Om en vecka blir det en ny lista. Tills dess – köp Thåströms skivor var helst du kan hitta dem.

Fotot är hämtat från: http://www.camensky.se/thastrom/plpsinglar/plp.jpg

Thåström 60

Joakim Thåström 2015

Ingen annan artist eller låtskrivare (eller konstnär i stort, för den delen) har betytt lika mycket för mig som Joakim Thåström. Vare sig för musikintresset, mitt eget kreativa skrivande (ja, ett sådant existerar också) eller på det personliga planet. Han påverkar och inspirerar min estetik, hjälper mig upptäcka nya musikaliska (och litterära) världar som jag inte visste att jag behövde, finns där som en människa att relatera till när människor i allmänhet känns omöjliga att relatera till, inspirerar i stunder då ingenting känns inspirerande eller spännande. Han förlöser energi när tonvis med energi legat och grott inne i mig. Han har funnits i mitt liv i 17 år och han känns bara mer och mer relevant.

Den 20:e mars fyller Thåström ofattbara 60 år och jag kommer att uppmärksamma detta genom att publicera en topp 60-lista över de Thåström-låtar som betyder mest för mig. Alla Thåströms olika konstellationer kommer att finnas representerade (undantaget hobbyprojektet Rymdimperiet). En gång i veckan (med början i dag) fram tills den 20/3 kommer jag att publicera en lista med 10 låtar. Nedan följer första listan, platserna 60-51.

Låtar utan bandnamn inom parenteser ska betraktas som sololåtar.

60. Elektrik ’93 (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1993

Album: Peace, Love & Pitbulls (senare utgåvor)

– Vad som på Thåströms andra soloalbum var en bra låt blir i PLP:s händer en underbar industriell urladdning om att hitta sig själv och nya vägar.

 

59. Vad har jag gjort? (Ebba Grön)

År: 1979

Album: We’re Only In It For the Drugs

– Vardags(och förorts-)desperationen de gjorde till sin hjärtefråga. Placerad i Stockholm bland tunnelbanetåg, men med en text som varje människa med en vardag kan relatera till.

 

58. Dreamin’ In Perfect Distortion (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1994

Album: Das Neue Konzept (singel)

– På sitt andra album, Red Sonic Underwear, vred PLP upp det hela. Det blev hårdare, råare, kantigare, mer experimentellt. Bättre. Och det hördes även på de b-sidor som dök upp på ett par av singlarna. Dreamin’…är en ursinnig låt om lust och förlorad kontroll.

57. Ballad i P-moll

År: 1991

Album: Xplodera mig 2000

– Avslutningsspåret på Thåströms proto-industriella guldkorn Xplodera mig 2000 är en industriballad och låter som en föregångare till vad han sysslar med nu.

 

56. This Is Trash (Peace, Love & Pitbulls)

År: 1992

Album: Peace, Love & Pitbulls

– Thåströms hyllning till sitt nyfunna uttryckssätt. “Jag mötte min musikaliska gud i Amsterdam”, sa han till musiktidningen Close-Up år 2000. Det hörs. This is just what I need.

 

55. Dansbandssångaren

År: 2012

Album: Beväpna dig med vingar

– Självironisk Europablues om en “avdankad” sång- och dansman som ser slutet på både livet och karriären.

 

54. Flicka med guld

År: 1989

Album: Thåström

– Inte ens Idol-Jens kan förstöra detta vackra stycke musik.

 

53. Kriget med mig själv (Imperiet)

År: 1984

Album: Mini LP

– Med risk för att bli pryglad av min bror måste jag pga konkurrens placera detta tidiga mästerverk av Imperiet såpass långt ner som plats 53. Trots att det var den första Imperiet-låten jag fastnade för.

 

52. Kärlek är för dom

År: 2009

Album: Kärlek är för dom

– Febrig historia om det olyckliga jaget som i Prag(?) söker svaret på vad kärleken är. Lyfter till ännu högre höjder live.

 

51. Heroinister och kontorister  (Ebba Grön)

År: 1982

Album: Ebba Grön

– Utarmandet av förorten. Centralisering. “Ingen bor här, för alla bor där”. Till sitt sista album skrev Ebba några av sina absolut starkaste melodier och Thåström flera av sina då hittills bästa texter. Detta är ett exempel.

 

 

Om en vecka kommer den rafflande fortsättningen, platserna 50-41. Håll ut!

Fotot är hämtat från: http://ggfoto.nu/wp-content/uploads/2015/03/NS8B1568-Redigera.jpg

Köp Thåströms skivor från Ginza, cdon, Bengans, varsomhelst, närsomhelst, hursomhelst!